Petra Liuski

Jag har ingen bästa kompis

6 kommentarer

När jag var yngre hade jag ofta en eller ett par vänner som jag alltid var med. De var mina bästa kompisar – de jag gjorde allt med och pratade om allt med. Dessa kompisar byttes visserligen ut med jämna mellanrum, beroende på diverse faktorer.

När jag började gymnasiet släppte bästistakterna – jag umgicks gärna med olika människor, men hade ett
par tjejer som jag visste att jag kunde lite på i vått och torrt. Jag var även mycket med ett par killar och hittade på ditt och datt. Social till tusen och ivrig att hänga på alla fester och filmkvällar – sådan var jag.

Jag bytte klass ett par gånger och fick fler och fler kompisar. Åren gick och jag började läsa vid universitetet, gamla vänner flyttade och nya tillkom, jag kände mig inte beroende av någon specifik kompis. Detta gjorde mig än mer social men också lite otrygg emellanåt, alla andra verkade ju ha sina ”bästisar” kvar länge…

Jag var en sådan person som höll kontakten med allt och alla, hörde av mig och styrde upp saker men med åren tappade jag kontakt med många och fick dåligt samvete – men med tiden har jag insett att den kontakten ska vara ömsesidig, och man ska må bra av den. Sedan spelar livets skeden också sin roll – man måste alltid alltid sätta sig själv i första rummet. Har man inte energi över till annat så får det stå undan. Tufft, men efter ett tag märker man att det inte hade så stor betydelse de vänskapsband som brustit. Det viktigaste är livet här och nu. Så de trådar som tappats har tappats – det förtar absolut inte den härliga tid jag haft med så många underbara vänner! Allt finns kvar som härliga minnen.

trygg ensamvarg Nu, flera år senare, har jag hittat en stabil grund att stå på. Jag har ingen bästis och känner inget behov av det. Jag har inte ett gammalt kompisgäng kvar som jag fortfarande umgås med. Nix, jag har två-tre ”gamla” vänner som jag fortfarande träffar regelbundet och som betyder enormt mycket för mig. Utöver det har jag massor av gamla, halvgamla och nyvunna vänner som jag har kontakt med eller umgås med lite nu och då, då det passar. Jag trivs jättebra med enkel kontakt genom korta meddelanden på Facebook, sms och mejl – jag ser inget fel i det alls för det behöver inte vara mer komplicerat än så. Ett samtal här och där är också trevligt – men det ska inte bli ett måste.

Jag är en social ensamvarg – om det finns något sådant. Jag umgås helst med familjen för jag en fantastisk relation till mina föräldrar, vilket säkert spelat stor roll under alla år, och så får jag ut enormt mycket av att vara med min son och sambo. Jag tror att jag är så pass trygg i vem jag är och vad jag vill och att jag hittat hem i mig själv, i mitt liv och framförallt i min kreativitet.

Annonser

Författare: Petra Liuski

Jag är kommunikationsstrateg, författare och föreläsare. Driver eget, njuter av det goda och drömmer stort.

6 thoughts on “Jag har ingen bästa kompis

  1. Åh jag har några riktiga pärlor som man kan gråta hos, skratta med eller vara upprörd med. Man kan hålla handen hos doktorn eller bara vara. Vi har tjejkvällar, spontana biobesök eller bara en kaffe.

    Jag ÄR trygg i mig själv och ju mer trygg jag bli desto mer smittar det av sig.

    Jag vill vara ensam ibland men utan mina väninnor hade jag varit halv. De betyder så otroligt mycket för mig.

  2. Det låter ju jättebra att du är trygg i dig själv och att du är nöjd med hur DU har det, det är viktigaste. Sen spelar det kanske inte så stor roll hur situationen ser ut, bara man mår bra av det.
    Själv har jag två vänner hemma i Skåne som jag fortfarande har bra kontakt med. Sen har jag alla mina nyblivna vänner här i Umeå som är ovärderliga.
    Jag är verkligen ingen ensamvarg, även om det kunde vara skönt ibland 🙂

    • Precis – man ska utgå från sig själv och sitt välbefinnande. Jag får så mycket social kontakt genom jobb, träning, föräldralivet osv att det är skönt att få vara ensamvarg och bara med familjen som balans.

  3. Jag har mina närmaste vänner spridda överallt och får sällan träffa dem, vilket jag lider av i stort sett varje dag. Jag saknar att ha ett tjejgäng att hitta på roliga saker med eller bara mysa framför en film, och ha den där ”bästa vännen” som man gör allt med och som känner mig utan och innan. Hur mycket jag än vill låtsas så är jag inte någon ensamvarg. 🙂

  4. Skönt att höra att det finns fler!

Kommentera gärna, det uppskattar jag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s