Petra Liuski

Viftade med handen – och har nu ytterligare ett uppdrag

7 kommentarer

Jag är en av de som inte klarar av att ingen anmäler sig frivilligt. På gårdagskvällens föräldramöte skulle representanter till föräldrarådet utses och här skedde inget undantag. Frågan om frivilliga slängdes ut och alla var tysta. Alla har vi lika mycket att göra, alla vill helst slippa ytterligare ett åtagande. Frågan slängdes ut igen och tystnaden gjorde mig lite obekväm och så insåg jag att ”vad fasen – det handlar ju om tre möten på ett läsår, klart att jag kan ställa upp”. Och så satt jag där med ytterligare en uppgift i raden…

Det känns inte betungande på något sätt (tvärtom) men jag är förundrad över att jag har den där förmågan att alltid räcka upp handen och ställa upp. Oftast visar det sig vara både givande, trevligt och lärorikt att hoppa in som sekreterare, assistent, ordförande, koordinator, hjälpreda mm. Man utvecklas alltid och man har faktiskt alltid tid. (Även om Krille börjar fundera vilken dygnsformel jag lever efter…)

Jag tror att jag gillar den här egenskapen jag har just för att den för mig framåt i livet och ger mig nya kontakter. Att vara nyfiken och hjälpa till är a och o, det bygger relationer och ger mening.

Hur resonerar du kring det här med att ställa upp som frivillig?

Bild: petra.livskick.nu

Annonser

Författare: Petra Liuski

Jag är kommunikationsstrateg, författare och föreläsare. Driver eget, njuter av det goda och drömmer stort.

7 thoughts on “Viftade med handen – och har nu ytterligare ett uppdrag

  1. Hej! Ja det är så lätt
    Samtidigt så tror jag att det sitter föräldrar där som inte alls har lika mycket som andra.. o trots detta så är det föräldrarna med mest aktiviteter som ställer upp… Tror att om man är van vid att ha ett pressat schema och många bollar i luften så spelar inte en boll till någon större roll, man skapar plats och kastar lite snabbare. Men va rädd om dig! Jag höll medvetet min hand nere till en början, och vi hade frivilliga (till o med en mer än som behövdes).
    Jag är adm. ansvarig för pojkarnas lag (som du kanske vet då våra pojkar nu hamnar i samma lag! 🙂 ). Håller på att bygger ihop mitt första pass för att bli instruktör på IKSU. Har även tackat ja till ett politiskt uppdrag, ska bli ersättare i socialnämnden. Men jag valde i detta då också bort att läsa 150% och läser nu bara mitt ordinarie program.

    • Som sagt – jag är helt med på den linjen jag också. Och jag älskar att få vara delaktig och kunna bidra. Sådan har jag alltid varit. Det gäller bara att ha insikt i hur mycket man klarar av.

      • Ja jag upplever att det är tiden som är problemet och inte viljan! 😛 Önskade att dygnet hade fler timmar då det finns så mycket man vill göra! =)
        För det är roligt att ha mycket saker för sig. Det ger så mycket mer än jobb… precis som du skrev. Socialt, lärande osv.

  2. Oh känner igen det alltför väl! Jag är föräldrarådsrepresentant, ansvarig för klassens föräldrarvandring i sekreterare i Samfälligheten jag bor i… Inget av uppdragen tänkte jag ta på mig, men ingen sa ngt efter typ tre omgångar frågor! Ibland tror jag att dom som redan har mycket får mer gjort! Bra? Nä vet inte.. Som sagt vi har alla mycket.

    • Ja – där är jag med. Jag tror också att redan fullbokade har en förmåga att klara mer – det finns redan en rutin på fullsmockade scheman. Sedan är det ju givetvis skillnad på antal barn, husdjur etc varje familj har – men som sagt, rutin ger försprång.

  3. Hej!
    Jag brukar allt som oftast ställa upp frivilligt, ibland kanske det blir ett åtagande för mycket – men samtidigt så vet jag att det är något bra jag gör, vilket alltid är lite inspirerande!
    Jag antar att jag kommer sitta där och ta på mig uppdrag den dagen vi har barn. Har tidigare arbetat inom förskolan och jag blir alltid förundrad över föräldrar som inte vill/orkar ställa upp. Deras barn går ju på förskolan och vill inte alla föräldrar att förskolan ska utvecklas så deras barn har det så bra som möjligt?

    • Hej
      ja, precis så tänker jag också! Det är ett perfekt tillfälle ATT kunna påverka. Annars gnälls det ju ofta om att det inte FINNS möjlighet att påverka. Lite motsägande, elelr hur?

Kommentera gärna, det uppskattar jag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s