Petra Liuski

Surkärringar: revirpinkadets tid är förbi, anpassa er till samtiden

27 kommentarer

visitkort

Gällande det här med att starta eget så får jag många kommentarer. Majoriteten uttrycker beundran och hejar på. De förstår att jag tänkt igenom det hela noggrant och vill verkligen se att jag lyckas – något jag uppskattar enormt. För lätt det är det inte och kommer det heller inte att vara de närmaste åren. Men spännande, minst sagt.

Sedan har vi ett par andra kategorier av människor som tycker till, men på två helt olika sätt. Dels så har vi de som blir avundsjuka och anser det vara befängt att vilja tjäna sina egna pengar och stå utan arbetsgivare. Dessa kan jag hantera galant, det kan nog de flesta av oss. Men den andra kategorin – den grupp individer som burdust propsar på att jag inte tänkt igenom beslutet, att det är fel mot familjen, att andra minsann redan ”kommit på” det jag ska jobba med och att jag måste vara från vettet som avstår möjligheten att ha fast inkomst (som dessutom kan sparas på konto!). Ja, de här inkompetenta individerna som tycks vara oförmögna att tro på andra människors intelligens har jag sådan god lust att smälla på käften. För hur i hel friden kan någon ens tro att man som vuxen individ med familj och hus inte har en plan, en strategi för att långsiktigt (och kortsiktigt) klara av en sådan här uppstartsperiod som jag befinner mig i?

Jag blir så besviken att andra kan tro något sådant. Faktiskt. Även om jag själv vet att jag har full koll på det jag nu kan kontrollera. Och även om jag vet att jag har gått igenom risker och har en vattentät plan. Ja, trots allt detta så blir jag arg då andra misstror min kapacitet. Ja – ni har rätt ni som anat, kommentarer enligt den sistnämnda kategorin har uteslutande kommit från kvinnor.

I denna ilska och besvikelse hittar jag dock en enorm kraft. Ni vet den där ”jag, ska minsann bevisa…”-kraften. Det är skönt. För JAG vet att jag kommer att fixa det här och även om det skulle kunna vara tillräckligt så vill jag ändå överbevisa det för de där surkärringarna. Basta. Heja mig.

Utöver den här revanschlustan som väcks, väcks även tanken igen på att det faktiskt är sant att det är kvinnor som många gånger står i vägen för eller motarbetar andra kvinnor. Vi ska öppna upp för samarbeten och stötta varandra i stället! Revirpinkandets tid är långt förbi. Det är dags att leva i vår samtid enligt samtida normer.

Annonser

Författare: Petra Liuski

Jag är kommunikationsstrateg, författare och föreläsare. Driver eget, njuter av det goda och drömmer stort.

27 thoughts on “Surkärringar: revirpinkadets tid är förbi, anpassa er till samtiden

  1. Självklart vet du vad du gör och jag är övertygad om att du kommer att lyckas. Skulle önska att jag själv hade samma driv, entusiasm och ork som du. Heja Petra!

  2. Hej!
    Tyvärr är det sant!!! Jag har själv råkat ut för detta och många framför allt kvinnor, som startar företag får ofta den kommentaren.
    Är det avundsjuka?
    Är det okunskap?
    Är det jante?

    Varför är det så få som
    Önskar stort grattis & lycka till istället för negativa kommentarer?

    Mycket bra att du väcker frågan – you go girl:-)

  3. Kanske har jag haft tur, men jag har aldrig mött det du beskriver, att det skulle vara kvinnorna som vägrar en. Jag tänker på alla män som lilla-gummar (vanligt), på dom männen som bara lyfter upp män (bevisat), männen som får högre lön av sina manliga chefer (bevisat), männen som lyfter fram andra män (bevisat) osv. så nej, jag tänker inte skriva under på att det är kvinnorna som motarbetar.

    • Jag tror att det finns en skillnad dels i olika branscher, dels geografiskt. Visst är det vanligt att män inte släpper fram kvinnor och det är bevisat och uppe på agendan. Att det därtill förekommer den här kvinna-mot-kvinna-aspekten är däremot något som inte är rumsrent att ta upp, det vill jag förändra.

      • Fast isf, varför inte prata om människor som motarbetar andra? Det är väl där problemet är som störst? Jag tänker också att om man nu ska prata om något som inte är rumsrent (=enligt dig) så måste man också gå utanför sig själv och inte använda sitt eget ”drama”, så att säga.

  4. Hm blir lite ledsen över den aggressiva tonen. Varför bryr du dig ens om det är så att du har en plan? Sen undrar jag över detta med att det på något sätt skulle vara modernt att liksom hjälpas åt och peppa. Har väl funnits i alla tider men om det är någon tid som inte kännetecknas av hjälpsamhet så är det vår egen tid. Men grundfrågan är: Varför slå på käften? ryck på axlarna istället om du är säker på din sak! Din aggressivitet skulle kunna tolkas som att du inte är säker på din sak.

  5. Pepp! Känns bekant… heja!

  6. Har med funderat på det där faktiskt. Fattar inte att det håller på fortfarande. I de flesta yrken hjälps man åt nu för tiden, även om man är konkurrenter. Vi kvinnor borde hylla varandra i stället. Vi är så starka och har så mycket att lära av varandra.

    jag är glad och stolt över att jag blir inspirerad av att se andra framgångsrika kvinnor (och män). Tänk att gå runt och vara avundsjuk hela tiden? Det blir nog inte många spikar hamrade på det bygget.

  7. Det är synd att vi kvinnor motarbetar varandra sådär. Tycker det gäller inom andra områden också, det ska hålla på och jämföras och kommenteras….Varför ska alla bete sig lika? Tycker vi borde hjälpa och stötta varandra istället för att lägga energi på gnäll!

  8. GO GIRL. Du är bäst och smäll dem gärna på käften från mig också, om du får tillfälle.. Ja du vet att jag känner igen det här.
    Kram på dig. Du tänker helt rätt och var lycklig att du har en familj som stöttar dig.

  9. Länkar till dej och tänker lite om dessa ragattor.

  10. Att de orkar, om det är avundsjuka det handlar om varför inte säga, åå vad jag skulle vilja göra som du -men jag törs inte… jag tror inte att jag kan…
    Jag blir både leden & besviken när jag läser men samtidigt är det alltför vanligt frågan är hur vi ska vända tankar och beteende mönster. Nä, Petra kör bara du är duktig!!

    • Ja det är något som ligger djupt rotat i samhället och som kräver en ordentlig inställningsförändring. Det kommer att ske, hoppas jag, med tiden.

      Pssst – klart du kan och vågar!

  11. Hej Petra!
    Du beskriver något som jag känner igen allt för väl, tyvärr!
    Så här formulerade jag det:
    http://www.sannastories.se/2011/11/surdeg-och-avundsjuka/
    Kram Sanna

  12. Heja Petra! Känner så igen det där, många gånger och oftast är det en av de revirpinkande kvinnorna som försöker stå i vägen för en. De är oftast de som tisslar å tasslar, de litar inte på en OCH fnyser lite om en. Frågan är om det är avundsjuka? Jag tror delvis det och att det mest handlar om ett skvallerbeteende, det ska bara tjattras om något och en kvinna som står på egna ben och vill det är ett ämne om något. Tur du är stark 🙂 kram!

Kommentera gärna, det uppskattar jag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s