Petra Liuski

Kroppsvätskor och känslostorm – min sanna vardag

2 kommentarer

rosa blomDen avskalade  sanningen om första tiden är det inte många som skyltar med. Smekmånad i rosa skimmer är vad som oftast förmedlas om jag hör något – vackra bilder av oklanderligt familjeliv och bra rutiner från dag ett med spädbarn. För det är bara de som passar in i den perfekta bilden som vågar blotta sig, men alla vi andra då? Är det ”fel” på oss? Tveksamt. Jag misstänker att vi är i majoritet, vi som har skrikande barn, dåligt samvete och inte en tillstymmelse till rutiner.

Tre veckor har passerat sedan vår yngsta prins kom till oss. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men tänker inte sticka under stolen med att det är tufft. Och jag tror att många känner igen sig. Dessa första veckor är ett töcken där man som nyförlöst slåss mot andras förväntningar, mediabilder och egna krav. Genomtrött och stinkande av diverse kroppsvätskor hasar man omkring i egenskap av bitchig och labil matmaskin. Tårarna bränner i ögonvrån, spydiga kommentarer hoppar ur en och det dåliga samvetet växer sig snabbt oändligt. Mitt i allt det ska man fortsätta vardagen, hinna umgås med övriga familjemedlemmar, betala räkningar och ta hand om syskons känsloyttringar. Dessutom, för att förvirra än mer i all frustration och otillräcklighet, slås man av enormt starka känslor av kärlek till familjen. Ja, man kastas helt enkelt konstant runt som en trasa i en känslomässig berg- och dalbana.

För mig har första tiden varit rätt lika med båda barnen, även om omständigheterna varit helt olika då jag var själv med Jonah och nu har både man och 8-åring. Det är slitsamt – med obeskrivlig sömnbrist och knappt några möjligheter alls till egentid. Jag är glad om jag får duscha i lugn och ro eller ta ikapp en halvtimmes vila på soffan tillsammans med knyttet. För precis som med Jonah är det bara mammanärhet och korta sömnpass som gäller för Jesse. Oavsett tid på dygnet. Även om jag vet att det är övergående och kommer att ha ändrats redan om någon månad, så är verkligheten just idag rätt långt från den där bilden av fräsch och glad föräldraledig mamma med olika projekt på gång och vänner som kommer på fika titt som tätt. Föreställ er istället en bröstmjölksosande  hålögd barbamamma så är ni rätt nära sanningen. En sanning som nog är rätt vanligt förekommande och som jag vill att fler vågar prata om.

En sak råder det dock inga tvivel om mitt i allt detta – att de fantastiska stunderna av närhet, mys och ”knyta-band-tid” överträffar allt. De gör varenda steg av vankande och varenda förlorad minut av sömn värt mödan. För det är underbart med vår lillskrutt även om det är tufft. Dessutom vet jag att alla barn är olika och att det gäller att låta allt ta sin tid. Rutiner kommer, sovtid kommer och egentid kommer – det vet jag av erfarenhet.

Och det där samvetet, ja det kommer att avta med tiden (och orken) det vet jag också.

Annonser

Författare: Petra Liuski

Jag är kommunikationsstrateg, författare och föreläsare. Driver eget, njuter av det goda och drömmer stort.

2 thoughts on “Kroppsvätskor och känslostorm – min sanna vardag

  1. Skönt, då vet jag vad jag har att vänta med nummer 2 (och i mitt fall trotsig 3-åring) 🙂 Hang in there!

Kommentera gärna, det uppskattar jag!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s