Petra Liuski


Lämna en kommentar

Allt snurrar snabbt nu

pappersblommor.jpg

Ja, det är bara att hålla i hatten och hänga med. Ketchupeffekten upplevs å det grövsta här på Sjöråvägen och det är till och med så att jag som annars älskar fart och effektivitet, inte riktigt hänger med. Lite så känns det – och det är med en positiv grundkänsla. Tankar om försäljning varvas med amningstider och jobbfunderingar. Husdrömmar kombineras med blöjbyten, besök och läxläsning medan träningspassen infiltreras av visningsplanering och bankfunderingar. Ja, vem har sagt att det är monotont att leva? Karusellen är i full snurrning och det är bara att njuta av åkturen.

Lite smolk i bägaren finns det dessvärre – i det faktum att det är mer än oroligt i Jonahs klass. Nu har media uppmärksammat situationen och allt ställs på sin spets. Förhoppningsvis leder det till en konstruktiv dialog i och med ett föräldramöte i morgon, och förhoppningsvis hittar vi då en lösning som gynnar alla. Men det tål att sägas igen – att jag är glad att vi flyttar och det blir till ett klass- och skolbyte. Det sticker jag inte under stolen med.

Så med alla dessa ingredienser startar jag veckan. Den där karusellen byts nog ut till en berg- och dalbana misstänker jag. Tur att det är mer min grej 🙂

 

Annonser


1 kommentar

Ytlig vill jag vara

servettDagdrömmer om vad jag önskar mig just nu. Bortsett från fred på jorden, god hälsa åt alla jag känner, en mångmiljonvinst och ett perfekt hem så klart. Jag önskar mig en natt på hotell åtföljt av en underbar frukostbuffé. Efter det en SPA-förmiddagdag med diverse behandlingar, manikyr och som kronan på verket ett frisörbesök. Precis så ytlig vill jag vara, och ha det, bara för en stund. Fortsätter att dagdrömma….

 

Psssst – om någon känner sig manad att ge mig allt detta men saknar resurser så funkar det utmärkt med bara en av delarna. Bara så att ni nu inte bortser från den möjligheten om ni exempelvis råkar vilja ge bort er frisörtid men inte har en frinatt på hotell i bakfickan. 😉


Lämna en kommentar

Topp fem saker jag längtar efter

jonah ute.jpg

Jag drabbades av längtan mitt i den här tärande bebisbubblan där feber och värk har gjort mig sällskap. Jag längtar efter sådana där saker, som egentligen inte är så märkvärdiga men som gör massor för själ och sinne. Här är mina topp-fem-saker jag längtar efter just nu:

1. några timmars ostört kvalitetsumgänge med Jonah

2. en natts sömn, eller åtminstone tre timmars sömn i sträck.

3. ett hårt träningspass följt av bastubad och slappande

4. ett gapskratt

5. ett lååångt och härligt frisörbesök

 


2 kommentarer

Kroppsvätskor och känslostorm – min sanna vardag

rosa blomDen avskalade  sanningen om första tiden är det inte många som skyltar med. Smekmånad i rosa skimmer är vad som oftast förmedlas om jag hör något – vackra bilder av oklanderligt familjeliv och bra rutiner från dag ett med spädbarn. För det är bara de som passar in i den perfekta bilden som vågar blotta sig, men alla vi andra då? Är det ”fel” på oss? Tveksamt. Jag misstänker att vi är i majoritet, vi som har skrikande barn, dåligt samvete och inte en tillstymmelse till rutiner.

Tre veckor har passerat sedan vår yngsta prins kom till oss. Jag älskar honom av hela mitt hjärta men tänker inte sticka under stolen med att det är tufft. Och jag tror att många känner igen sig. Dessa första veckor är ett töcken där man som nyförlöst slåss mot andras förväntningar, mediabilder och egna krav. Genomtrött och stinkande av diverse kroppsvätskor hasar man omkring i egenskap av bitchig och labil matmaskin. Tårarna bränner i ögonvrån, spydiga kommentarer hoppar ur en och det dåliga samvetet växer sig snabbt oändligt. Mitt i allt det ska man fortsätta vardagen, hinna umgås med övriga familjemedlemmar, betala räkningar och ta hand om syskons känsloyttringar. Dessutom, för att förvirra än mer i all frustration och otillräcklighet, slås man av enormt starka känslor av kärlek till familjen. Ja, man kastas helt enkelt konstant runt som en trasa i en känslomässig berg- och dalbana.

För mig har första tiden varit rätt lika med båda barnen, även om omständigheterna varit helt olika då jag var själv med Jonah och nu har både man och 8-åring. Det är slitsamt – med obeskrivlig sömnbrist och knappt några möjligheter alls till egentid. Jag är glad om jag får duscha i lugn och ro eller ta ikapp en halvtimmes vila på soffan tillsammans med knyttet. För precis som med Jonah är det bara mammanärhet och korta sömnpass som gäller för Jesse. Oavsett tid på dygnet. Även om jag vet att det är övergående och kommer att ha ändrats redan om någon månad, så är verkligheten just idag rätt långt från den där bilden av fräsch och glad föräldraledig mamma med olika projekt på gång och vänner som kommer på fika titt som tätt. Föreställ er istället en bröstmjölksosande  hålögd barbamamma så är ni rätt nära sanningen. En sanning som nog är rätt vanligt förekommande och som jag vill att fler vågar prata om.

En sak råder det dock inga tvivel om mitt i allt detta – att de fantastiska stunderna av närhet, mys och ”knyta-band-tid” överträffar allt. De gör varenda steg av vankande och varenda förlorad minut av sömn värt mödan. För det är underbart med vår lillskrutt även om det är tufft. Dessutom vet jag att alla barn är olika och att det gäller att låta allt ta sin tid. Rutiner kommer, sovtid kommer och egentid kommer – det vet jag av erfarenhet.

Och det där samvetet, ja det kommer att avta med tiden (och orken) det vet jag också.