Idag fick jag äntligen träffa handläggare och experter på Försäkringskassan, fysiskt. Förhoppningen var att få tydliga svar och en guidning till hur jag skulle kunna gå till väga för en omprövning gällande min SGI. Det blev inte riktigt så.
Vaga svar och ursäkter om att beslutsfattarna sitter på annan ort var vad jag fick. Uppgivna blickar och medlidande fick jag i viss mån men framförallt budskapet att det ser dystert ut. ”Få till ett regeringsbeslut så kan det finnas hopp” var andemeningen.
Platt fall med andra ord. Men jag ger mig inte. Jag ska kämpa för att få rätt och för att påverka för andra företagares förutsättningar. Efter en början till kamp via ett inlägg på Facebook har jag fått än fler meddelanden från andra i samma eller liknande sits (efter tidigare inlägg har jag fått en hel del också). Tragiska och hopplösa berättelser. Och jag blir än mer besviken och bestört. Ska vi verkligen ha det så här i Sverige?
Inte enligt mig. Tillsammans med Jeanette Bohman, en driven företagare i Skivarp, ska jag därför föra detta vidare till politiker och liknande instanser. Vi kommer behöva all hjälp vi kan få – så håll utkik. Dessutom ska jag föra fram min personliga berättelse och åsikt i några olika medier i veckan. Jag vägrar ge upp för jag vet att jag har rätt. Rätt till att bli rättvist bedömd.
18 januari, 2013 kl. 08:46
Lobbar smart, skulle det stå,,,
18 januari, 2013 kl. 08:45
Ring mig om du och Jeanette vill ha hjälp med hur man lovar smart till politiker. Har jobbat i riksdagen, suttit i kommunfullmäktige och varit med i politiken i 15 år. Är ambassadör också, så du hittar alla mina kontaktuppgifter där;-)) Hälsa Jeanette! kram Catherina Ronsten
18 januari, 2013 kl. 17:19
Tack för det. Jag har toppenhjälp från Företgarna. Men fler röster hörs helt klart. Tack och kram
16 januari, 2013 kl. 08:48
Vill du ha hjälp i kampen så hojta!
16 januari, 2013 kl. 15:44
Tack – det ska jag ta med mig.
15 januari, 2013 kl. 21:07
All kraft och framgång till dig i din kamp, Petra! Det är verkligen en skandal att vi inte kommit längre i den här frågan…
varmaste hälsningar
Annika
P.S. Om du någon gång sitter kraftlös och inte ens orkar baka en kladdkaka till tröst, så skicka ett sms… 😉 ❤ D.S.
15 januari, 2013 kl. 22:02
tack för ditt stöd. Och ja – jag hör av mig om det tryter med energi. Lovar!