Jag är krävande – du SKA engagera dig i det du gör.

10 november, 2012 av Petra Liuski 4 kommentarer

I olika sammanhang märker jag att jag många gånger vill och tror att andra ska kunna och ska prestera så mycket mer än de visar. Plus att jag förväntar mig att alla ska vara sin bästa version av sig själv. Alltid. Och särskilt då det handlar om valt engagemang.

I sak är det här inget fel, jag har inga oövervinnerliga krav, men ändå blir jag besviken. Många är lite väl bekväma i sin tillvaro och inser inte vikten av att förvalta förtroende. Om jag samarbetar med någon vill jag att den personen eller det företaget ska visa sig från sin bästa sida och är jag kund någonstans vill jag att det företaget eller den företagaren ska visa engagemang och bjuda på det där lilla extra. Samma sak gäller styrelsearbete, festfixande och all annan frivillig hjälp. Räcker man upp handen ska man också fullfölja sina åtaganden med engagemang.

Givetvis finns omständigheter som gör att man inte kan vara på topp eller behöver avbryta samarbeten, och det är fullt tillåtet, men när beteendet börjar bli en vana och då lättjan och girigheten tar över och trycker bort service och välvilja, då har en gräns passerats. Då personer och företag kontinuerligt inte orkar anstränga sig för att ge allt eller inte vill prestera toppkvalitet för att det inte känns värt det av olika anledningar, ja då börjar jag tvivla. För nog ska jag kunna kräva mer än så.

Jag ställer höga krav på alla jag möter, men inte orimliga krav. De jag haft som arbetsgivare och mina leverantörer, styrelsemedlemmar och andra som finns i min närvaro – alla både kan och bör engagera sig helhjärtat i det de företagit sig. För varför ska vi engagera oss i andra eller i affärer, om vi inte gör det på bästa möjliga sätt? Jag får det inte att gå ihop. Det stjälper ju mer än det hjälper. Att sitta med i en arbetsgrupp eller vara frivillig hjälpreda medför ett ansvar inför andra. Ett ansvar som ska förvaltas väl. Jag har upplevt så många som räcker upp handen och anmäler sig att vara med i olika grupperingar men sedan inte lyfter ett finger. Vad är det för stil?

Så ja, jag är oerhört krävande och kan säkert uppfattas som petig och gnatig, men jag tycker att jag har rätt till det.